Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemma, då Walters ömtåliga nerver framför allt
be-höfde tystnad och lugn. Det blef henne allt
svårare att lemna hemmet, dä han, dyster, hjelplös och
sjuk, endast fann tröst eller lindring i hennes
närhet, och då Laura dessutom behöfde all omsorg och
kärlek, hon kunde gifva.
Den lilla var hennes bästa tröst i denna sorgens
tid, då så mycket hvilade på hennes axlar. Hennes
man var ju svagare och viljelösare än ett barn, och
medlidandet gjorde henne öfverseende med hans fel,
liksom kärleken stark att bära följderna deraf. Nu
uppsteg inom henne tanken att draga fördel af
sin vackra röst, och hon började sjunga på
konserter och stundom under mellanakterna på
mindre teatrar. Endast Gud viste hvilka strider det
kostade henne att uppträda så och att öfvervinna den
medfödda blyghet och stolthet, som utgjorde
grundelementen i hennes karakter. Sådan hade hon ej i
sina ungdomsdrömmar tänkt sig konstnärinnans lott.
Emellertid slutade hon med musiklektionerna,
då den nya förvärfskällan var både lättare och mera
inbringande, och det visade sig, att hennes talang var
större än hon sjelf trott, och att hennes personliga
skönhet och älsklighet snart gjorde henne till
publikens gunstling.
Det var en sorglig och mödosam, men dock lugn
tid, hon nu genomlefde. Mannens sjukdom
bekymrade henne visserligen outsägligt, men hon viste
att han skulle tillfriskna, och såg redan tecknen
der-tOl. Det var en uppehållande, tröstande tanke, att
hennes arbete var deras räddning, och att han var stilla
lättledd. Den jägtande, förtärande oro för hans
skull, som förut nästan pinat henne till döds, erfor
bon nu aldrig, och bortom det mörka närvarande
strå-Iftde hoppet, att just ur denna sjukdom skulle han utgå
&rftdlad och helad till själ och kropp. När
somma-kom, hade hon genom stora försakelser betalat
l&ns mest trängande skulder och lagt å sido en liten
*]lftrpenning, som skulle sätta dem i stånd att
till-bnnga sommaren i landtgården vid skogssjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
