Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der tillfrisknade han, och hon såg hans bättre
jag framträda liksom fjärilen ur puppan. Den
tacksamma,^ kärleksfulla dyrkan, han egnade henne,
belönade henne för hvad hon lidit och kom henne att
glömma det bittra förflutna. Sin lilla flicka, som han
Förut egnat föga tid och uppmärksamhet, tröttnade
han aldrig att leka och tala med, och Erika och han
ströfvade omkring som glada barn i skogarne och på
sjön, eller sutto undeT träden i förtroligt samspråk,
hon sysselsatt med ett handarbete, han vanligen med
hufvudet i hennes knä.
En stilla, fridfull lycka lästes i hennes ögon, och
blott sällan antydde något oroligt i hans, att under
den lugna ytan glödde en eld, som aldrig
kunde släckas. Nu förnyade Erika bekantskapen med
Maren och lärde älska och tro på detta redbara,
enkla väsen. Maren var förlofvad med en sjöman och
skulle gifta sig till hösten, men olik fina damer, talade
hon aldrig om sina känslor eller gick omkring
drömmande och sysslolös, af pur förtjusning och lycka,
utan arbetade i stället af alla krafter på sin utstyrsel
och visade dervid ett ansigte, som strålade af
belåtenhet och glad förväntan.
Läkarne, som fruktade ett återfall, om Walter å
nyo uppträdde, rådde honom att vänta dermed ännu
ett år. eller helst skaffa sig en annan, mindre
själs-ansträngande sysselsättning, och genom Erikas
bemödanden och broderns hjelp fick han en inbringande
och lättskött kassörsbefattmug i en större affär.
Hon fortfor emellertid att sjunga som förut för
att öka inkomsterna och kunna afbetala resten af
skulderna, och det var nu han, som hemtade henne
på teatern eller i konsertsalarne.
Till en början skötte han sin plats och allt gick
bra, men med stigande oro såg hon på hans ansigte
mörka, dystra uttryck och hörde honom uttala bittra,
ovänliga ord. Så hade han aldrig behandlat henne.
Van att läsa i hans själ, förstod hon allt
sammans, ej allenast svartsjukan öfver att veta henne
vara ett föremål för mängdens hyllning, utan också den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
