- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
55

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till en föresats, att det skulle blifva sista gången
någon gjorde denna anmärkning.

Han hade intet mera att göra för aftoneu och
stod nu till sammans med Ketler och några andra
aktörer i närheten af den klädloge, hvarifrån hans
hustru skulle komma ut, då det om några ögonblick
var honnes tur att sjunga.

Han viste, att hon gerna hörde ett
uppmuntrande ord från hans mun, innan hon trädde fram till
rampen och lät sig beskådas af en nyfiken
åhörareskara, och han försummade aldrig att åtminstone
trycka hennes hand eller sända henne en vänlig blick
innan hon gick den korta men för henne så tunga
vägen fram öfver scenen.

Mer än en af hans kamrater hade ännu ej sett
henne, och ryktet om hennes skönhet och
älsklighet, som inom kort spridt sig bland dem, hade
dit-lockat åtskilliga af dem.

Då dörren öppnades och hon kom ned för den
smala, obeqvämaj trappan, lugn och blygsam, med
notrullen i de sjnå, med långa handskar beklädda
händerna, var det mer än en, som vördnadsfullt drog
sig tillbaka. Hennes man, som i detta ögonblick
kände sig stoltare än någonsin öfver henne, hviskade
något i hennes öra, hvaråt hon smålog, och ett
lyckligt uttryck dröjde qvar på hennes ansigte de
ögonblick hon stannade i hans närhet, tills det blef tid
att gå in. De kringstående tycktes hon ej märka
eller skänka en tanke.

Den gloria af renhet, som omgaf henne, och
denna hennes omedvetenhet om de yttre föremålen
samt den hängifvenhet, hon visade sin man, rörde
och förvånade dessa, vid ytlighet, fåfänga och spelade
känslor vana män.

I hela hennes väsen låg på samma gång något
ljuft flicklikt, som den gifta qvinnan så sällan kan
bibehålla, och en förnäm enkelhet och elegans,
vittnande om ett förfinadt sinne och en medfödd
själsadel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free