- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
56

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Drägten var nu, som alltid, en hvit, tunn
kläd-ning, som lätt och luftig smög sig kring den smärta
gestalten, ej döljande men dock ej oblygt blottande
dess behag. Ett par bleka rosor voro instuckna i
håret, och kring den hvita halsen smög sig ett svart
sammetsband, på hvilket hängde ett guldkors,
föräldrarnes gåfva på konfirmationsdagen.

Detta koTS bar hon alltid. Hon hade, då hon
fick det, i tysthet inför sin Gud derpå aflagt ett heligt
löfte att söka lefva honom till behag, och hon
sträf-vade allt jemt att hålla detta löfte och tyckte sig i
frestelsens och sorgens stunder stärkas genom att
betrakta underpanten derpå.

Hon sjöng den stora arian ur Glucks Alceste,
och hennes starka, klockrena stämma fylde den stora
salongen med smekande, hjertgripande toner.

Ahörarne sutto i stum hänryckning, och först
några ögonblick efter sedan hon slutat bröt
bifalls-stormen ut, så ihållande och långvarig, att hon som
tacksamhetsbevis ytterligare sjöng ett par folkvisor.

»Så söt, så enkel», gick det liksom en hviskning
genom hela huset, »och så behagligt hon förstår att
tacka!»

Mellan kulisserna stodo aktörer, aktriser och
statister andäktigt lyssnande, och den lilla subretten
Betty Enders hade tårar i sina vackra ögon, då hon
vände sig till Zandt och sade:

»Hon är för god att sjunga här.»

»Vore jag hennes man, skulle hon aldrig ha satt
sin fot på dessa olycksaliga bräder», svarade han och
strök bort en tår ur ögonvrån.

Elfrida hade, dä sången börjat, rusat ut ur sin
klädloge, knäppande det djupt urringade lifstycket
under vägen och hoppande på en hvit sidensko, under
det kläderskan sprang efter med den andra. Hon
skulle uppträda som elfdrottning, och hennes drägt
var nästan osynlig, men hennes figur framträdde så
mycket yppigare i den hudfärgade trikå, hon bar.

Stödjande sig mot en af statisterna, lät hon sätta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free