Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»De lära verkligen älska hvar andra, och det syns
nog, annars spelade de ej så. Såg du, det varingen
teaterkyss, de gåfvo hvar andra? Han är ju
lättsinnig, det vet man . . . och henne ska’ vi ej tala om,
det är ju kändt, att det var för hennes skull unge D.
rymde till Amerika med en balans på åttio tusen
thaler . . . Synd bara om lilla frun, ty hon är
verkligen söt, men hon vet väl ingenting, eller är så van
dervid, att hon ej bryr sig derom. Teaterfolk får
man ej räkna så noga med.»
Walter vistades nu nästan aldrig i sitt hem.
»Du kan väl ej begära, att jag skall sitta inne i
de här små kyffena», svarade han en dag, då hon
frågat om han ej ville äta middag med dem, som han
ej gjort på flere dagar. »Hade vi bott på ett hotell,
hade det varit en annan sak. Jag kan ej med Maren,
och här kan just ej vara roligt, då du ser så
häng-färdig ut. Det fins ej bättre qvinna än du, Erika,
men till en konstnärs hustru passar du ej; du tänker
för mycket på dig sjelf. Vi träffas på teatern. Tag
med dig det här paketet, är du snäll, så slipper jag
föra det med mig», tillade han vänligare, i det han
tog på sig ytterrocken och kysste henne till afsked som
vanligt.
Det plågade honom att se hennes sorgsna,
infallna ansigte och stora, af mörka ringar omgifna ögon,
och mången gång var det iust åsvnen af dem, som
dref honojn ut.
Sjelf var han gränslöst olycklig, jägtad af en
brottslig passions faror, lockelser och mystiska
tjusningar. Flugan, fångad i spindelns nät, kan ej göra
fruktlösare ansträngningar än han att återfö sin
frihet, och på samma gång voro dessa bojor så
berusande ljufva, att de omspunno hela hans tillvaro
liksom med olösliga trådar af bedöfvande, vällustig
sällhet.
Elfrida Warner hade gjort mer än en mans olycka,
utan att hennes samvete förebrådde henne det.
»Är det mitt fel, att männen äro så enfaldiga?»
svarade hon vanligen med en föraktlig axelryckning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
