- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
65

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Erika öppnade aldrig sina läppar för att nämna
denna qvinnas namn; nien föll hennes blick för en
sekund pä det sköna ansigtet, så friskt, strålande och
olikt hennes egna häijade drag, låg ett sådant isande
förakt i hennes ögon, att aktrisen kände sig träffad
i sitt hjertas innersta och nästa minut, med afundens
hatfulla bitterhet, lofvade sig att hämnas den gifna
skymfen på det sätt, hon viste skulle träffa bäst.

Erika hade upphört att vänta på sin man, och
de aftnar hon sjungit gick hon genast hem, ty det
blef henne outhärdligt att se Elfrida inför hennes
ögon roa sig med att visa den makt, hon egde öfver
honom, och den förtTolighet, som rådde dem emellan.

Det var en lättnad för Walter, då han ej längre
såg sin hustru, som hon så många sånger giort, sitta
väntande bland gamla möbler, bokskåp med målade
böcker, papperskaminer, bord, betäckta med kärl och
bägare af simplaste metall, som skulle föreställa
silf-ver och guld, frukter, bröd och maträtter af papp.

Hon hade hållit ut i det längsta och funnit sig
i att sitta här begapad, kanske utskrattad, hon, som
afskydde detta lif bakom kulisserna; men en afton,
då spektaklet var slut och Walter vänligare än
vanligt sagt: »jag kommer genast», dröjde hon så länse,
att bortbärandet och inqvarterandet af skogar, hyddor
och tempel i de mörka vrår, der de förvarades,
redan var slutadt och man böriade släcka.

Hon blef ängslig och förestälde sig hur
förfärligt det skulle vara att vara ensam här en natt —
långt värre än i någon kyrka.

Zandt kom i det samma upp ur sin klädloge,
och hon bad honom fråga, om hennes man ej ännu
var färdig. Förvånad såg han på henne, men sick
ändock ned för att höra efter ocn gifva det svar, han
redan förut kunnat lemna henne: att han redan var
gången.

Nu förstod hon hvem det var hon sett smyga
sig ut en bakväg till sammans med ett beslöjadt
fruntimmer, insvept i en vid kappa. För ett ögonblick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free