Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sveko henne både mod och sjelfbeherskning. Zandt
såg det, men låtsade ej märka något. Hans hjerta
blödde för henne oeh var uppfyldt af bitterhet mot
hennes man och förakt för menskligheten i
allmänhet, och just nu kände han ett behoi af att utslunga
sitt anathema deröfver; men han såg lika
genomkomisk ut som alltid, och denna hans fryntliga,
jovialiska figur verkade mera lugnande pä Erika, än de
varmaste trösteord skulle förmått.
Han bjöd henne sin arm, och under det han
följde henne hem, berättade han på sitt
oemotståndliga sätt mer än en lustig och dock hjertgripande
historia samt gjorde allt för att skingra den
förtvif-lan, han viste att hon kände, och på samma gång,
genom omnämnandet af andras dårskaper, kasta ett
försonande skimmer öfver mannen. Den bittre,
men-niskofiendtlige komikern blef från denna dag hennes
bäste vän, besökte henne ofta, sysselsatte sig med
Laura samt vann hennes tillgifvenhet och förkortade
mången svår stund.
»Fru Walter tillber man endast på afstånd», hade
Ketler sagt, och han höll ord; ty den känsla, han
skänkte henne, var en vördnadsfull dyrkan. Han hade
sett så mycket falskt glitter, att han upphört att tro
på verkligt guld, sett så många sköna qvinnor,
hvil-kas fagra yta dolde falska hjertan och fal dygd, att
han förlorat tron på det bästa i verlden: ren, ädel
qvinlighet. Här tyckte 1 * 11
hägrat på hans ungdoi
verklighetens omilda hand.
Han hade kunnat gå i döden för henne, om hon
velat, och dock förhöll han sig alldeles stilla, endast
i tysthet bortrödjande från hennes stig de obehag,
han kunde, och andäktigt lyssnande till hennes
sång eller betraktande henne på afstånd. När han
tilltalade henne, var det med en för honom ovanlig,
ödmjuk skygghet, föranledd till en del af
medvetandet om att äfven han låtit bedåra sig af denna
Elfrida, som han nu trodde sig hata och förakta af hela
ligadt det ideal, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
