- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
80

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ämnade ställa sina steg hemåt; men hennes glädje
blef ej lång, ty nu vandrade Erika framåt likt den, som
är viss om sitt mål, och vek af nedåt en mörkare,
oansenlig gata.

Regnet hade ej ännu börjat att falla; men
gat-stenarne voro fuktiga och shppriga och gatan
upp-fyld af hemåtvandrande sjömän och arbetare, som
mer eller mindre högljudt skrattade och samspråkade
med hvar andra. Inga bodar med dyrbara, lysande
varor sågos här; men skylt vid skylt utvisade dock,
att det mesta af hvad som hör till detta lifvets
nödtorft här kunde erhållas. I en källare såldes gamla
kläder, i en annan nya; der utskottsporslin, tobak
och snus. Der åter var servering af kaffe, öl och porter,
och i hvart annat hus såldes bröd, mjölk, smör samt
köttvaror; men öfver allt var kundernas antal stort.

Vid denna tid på dagen åtminstone brukade
ingen qvinna, som ej tillhörde arbetsklassen, att visa
sig här, och Erika, som blifvit skrämd genom de
högljudda rösterna, blef ännu mera förskräckt, när hon
såg de nyfikna, närgångna blickar, som rigtades åt
henne.

Maren hade närmat sig och gick nu tätt bakom
henne. Hur gerna hade hon ej velat stiga fram för
att fatta hennes arm och föra henne bort härifrån,
men hon vågade ej, ty hon förstod, att i hvad hon
nu företog sig ville hon ej hafva någon förtrogen.

Hade Erika ej mången förmiddag med Laura vid
handen besökt denna stadsdel, med dess friska
hafs-luft och lukt af tjära och tågvirke, skulle hon ej vetat
hvart hon skulle ställa sina steg; men nu stannade
hon ett ögonblick, drog djupt efter andan, svepte
slöjan tätt kring sitt ansigte och steg in i en fuktig
förstuga, matt upplyst af en från taket nedhängande
lampa.

En qväfvande lukt, liksom af mögel, instängd luft
och osnygghet, slog emot henne och kom henne att
rygga tillbaka; men en liten svartskäggig herre med
ett allvarligt, sjukligt ansigte steg i det samma fram

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free