Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nervös och förbittrad klädde Elfrida sig med
feberaktig brådska. Intet ville lyckas, och mössan var
svår att få att sitta fast. Slutligen satt den
någorlunda. Regissören ropade, hon måste in.
Hälften af första akten hade redan gått, hon
hade nu en präktig scen, hvaråt hon gladt sig; men
hennes säkerhet var borta, hon tordes ej se inåt
salongen, och den präktiga stämman ljöd matt och
klanglös.
Nu gälde det dock, det viste hon, och
uppbjudande hela sin förmåga, ville hon genom sin
skönhet och sitt konstnärliga spel komma mängden att
glömma, hvad qvinnan felat. Kanske skulle det
na lyckats henne, om ej den olyckliga mössan, hon
nekat att afprofva dagen förut, allt mer glidit bakåt,
som ville den falla och taga med sig hela den
upptornade frisyren. Ångestsvetten sipprade fram på
hennes panna; hon viste ej längre hur hon spelade,
knappt hvad hon sade, så pinsamt tryckte mössan på
hennes hufvud. När Thon slutat, rådde andlös
tystnad i salongen, Några händer lyftes som till
applåder, men i det samma ljöd en gäll hvissling —
nvar-ifrån viste ingen — och blef signalen till en storm
af hvisslingar och döfvande larm.
Utom sig rusade hon ut, slitande i mössan, som
visade sig sitta fastare än hon trodde, och
försökande att få fatt i slöjan, som hängde utåt ryggen.
Som en blixt ilade hon upp i klädlogen, och i
samma minut ljöd derifrån ett genomträngande skri.
I sin vrede, knappt vetande hvad hon gjorde, hade
hon slängt den s\ira slöjan mot gaslågan, och i ett
ögonblick slogo flammorna upp omkring henne.
Rådlösa flydde alla undan, blott Ketler sprang
in, slog sin kappa om henne och arbetade, glömsk
af egen fara, på hennes räddning. Hans händer
voro illa brända, hår och ögonbryn svedda; men han
tänkte ej derpå, utan såg blott med sorg och
förtvif-lan på den sköna qvinnans oigenkänliga ansigte och
skadade lemmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
