Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hennes skönhet är borta för alltid», suckade han;
»men är det ej just den, som gjort hennes, min och så
många andras olycka?» tillade han bittert.
När läkaren kom, förklarade han, att inga inre
delar voro skadade, men att han ej viste hur det
skulle komma att gå med hennes syn, och att det
var en plågsam, förfärlig tid, hon hade att emotse.
»Jag för henne hem till mig», sade Ketler, vänd
till hennes kammaijungfru. »Nu lär ingen bestrida
mig henne. Och», tänkte han, »ingen mer än jag har
älskat henne, älskat under svartsjuka, förakt och
bitterhet, men älskat ändock!»
Det blef Zandt, komikern, som fick träda fram
och förkunna för publiken, att en olyckshändelse
inträffat och att spektaklet måste inställas. Ingen ville
tro derpå, alla tillskrefvo det Elfridas harm öfver det
lidna nederlaget. Såg han dessutom ut som en
olycks-profet?
Publiken gick emellertid slutligen sin väg,
kno-tande, resonnerande och skrattande. Huset blef tomt,
och teatern, nyss ljus och folkuppfyld, liknade åter
ett hemskt, gapande, spöklikt svalg.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
