Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det skall jag, det lofvar jag dig», svarade Laura
med glänsande ögon, »och så», tillade hon med
svärmisk ömhet, »vill jag tänka på pappa också.»
»Ja, du kan tänka på honom med», sade Maren;
men det förskönande skimmer, som nyss bredt sig
öfver hennes ansigte, försvann alldeles vid dessa ord.
När Maren en stund derefter kom ut med Laura
vid handen, voro dennas ögon ännu något röda, eljest
syntes intet spår af de själslidanden, som nyss skakat
henne. Ett rörande drag af ödmjukhet låg deremot
öfver det lilla allvarliga ansigtet. _
»Kom nu och drick di
henne en stor hög af de b
Einar, som eljest var så språksam, teg alldeles
och tog sällan sina ögon från den lilla flickan, som
hade sin plats midt emot honom vid bordet.
Måltiden intogs nästan under fullkomlig tystnad.
Regina, som var öfverdrifvet artig mot Maren, fick
endast korta svar på sina frågor, och morbrodern
kunde icke narra Laura att skratta, huru mycket han
än försökte.
Efter måltiden, då de andra gått in i förmaket,
som låg innanför matsalen, gick Einar ut till modern,
som höll på att skära och utminutera tjenstfolkets
hrödportioner, och sade hemlighetsfullt, liksom
betrodde han henne en vigtig nyhet:
»Hvad hon är vacker, jag har aldrig sett någon
så vacker!»
»Vacker», svarade Regina, under det knifven slant
och gjorde en lätt skåra i den hvita handen. »Ser
du inte, att hon vindar?»
Som vi minnas hade Regina, första gången Erika,
strax efter Lauras födelse, med stolthet visat sitt barn,
g’ort samma orättvisa anklagelse, och hon hade aldrig
mnat förmås att ändra åsigt.
I förmaket tycktes det emellertid gå lättare att
locka fram ett leende på Lauras läppar; hon satt nu
småleende och lycklig på morbroderns knä, under det
hon upprepade gånger kysste Ludvig, som stod fram-
i det hon räckte henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
