- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
106

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för henne och räckte henne den försmådda
trumpeten.

»Hon är för stor att sitta i knä», sade Regina
strängt, när hon en stund derefter kom in.

Hennes man låtsade likväl ej höra det, och Laura
märkte henne ej, så fördjupad var hon i betraktandet
af en samling fotografier, som Einar mycket
vigtigt förevisade under barnsliga, något otydliga
förklaringar.

* *

*



»Söijer han verkligen så förfärligt?» frågade
Regina, som nu en halftimmes tid haft Maren instängd
i sängkammaren under ett nästan inqvisitoriskt förhör.

»Ja, stackare, och det må han väl göra», svarade
Maren, som förut endast kunnat förmås att mumla
ett motsträfvigt ja eller nej.

»Var han elak mot henne?» fortsatte Regina, på
förhand viss att så varit.

»Nej då!» sade Maren så bestämdt och afvisande,
som ville hon icke höra flere frågor.

»Ar det sant», återtog Regina obevekligt, »att han
älskade en dålig qvinna, en aktris, ända till
galenskap, och att det var sorgen deröfver, som dödade
hans hustru?»

Maren reste sig upp. Hon var blek, hennes
händer skälfde, och ögonen stirrade liksom om hon sett
en syn i fjerran, som isat hennes blod. En länge
kufvad ström af ord höll på att bryta sig fram öfver
hennes läppar; men då hennes ögon föllo påReginas
ansigte, der en illa dold skadeglädje kämpade om
herraväldet med den deltagande min, hon försökte
antaga, teg hon.

»Det var så», sade Regina till svar på sin egen
fråga. »Hon var alldeles för betagen i sm man;
sådant tröttar karlarne, och han var väl mindre än
andra värd en sådan hängifvenhet», tillade hon, då
Maren fortfor att tiga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free