- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
107

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Hvad kan ni veta om hennes lif, ni, som aldrig
älskat henne, aldrig gjort något för henne!» ropade
Maren uppbrusande. »Ni är mte en gång värd att
nämna hennes namn . . . Hon var en engel, säger
iag . en engel.»

Den vrede, som så länge hopat sig inom henne,
tog sig nu utbrott i en flod af tårar, och Maren grät
häftigare än hon någonsin gråtit under hela sin lefnad.
Hennes starka kropp skakades af snyftningar, och
tårarne föllo stora och tunga på bordet, öfver
hvilket hon lutat sig.

Regina stirrade häpen på henne och tänkte, att
man ej kunde begära bättre af denna simpla, obildade
qvinna.

Efter en stund upplyfte Maren sitt förgråtna
ansigte, förde en flik af Reginas klädning. till sina
läp-dar och sade med af smärta förvridna drag:

»Var god mot hennes barn, var god mot henne,
och jag skall innesluta er och edra barn i mina böner
och välsigna er ända till min dödsstund.»

Mot sin vilja var Regina rörd och på samma
gång pinsamt förlägen. Hvad skulle hon väl svara
denna qvinna, som såg på henne liksom ville hon
läsa hennes själs innersta tankar?

»Var lugn», stammade hon, »ni kan vara viss, att
intet skall fattas henne.»

»Men kan ni gifva henne kärlek?» fortsatte Maren
allvarligt. »Hennes mor sade en gång, att det fins
qvinnor, som ej kunna lefva den förutan . . . Laura
är van dervid, jag är rädd att hon blir elak, om
hon behandlas med hårdhet.»

»Hon har ett svårt lynne, jag har redan märkt
det», sade Regina, och det uttryck af mildhet, som
nyss upplyst hennes ansigte, försvann alldeles. »Det
skall bli "bättre under en förståndig ledning ... Ni
kan vara lugn, jag är ej den qvinna, som försummar
mina pligter.»

Dagen derpå reste Maren. Regina förenade sina
böner med Lauras och försökte öfvertala henne att
stanna några dagar, »tills barnet skulle blifva hem-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free