Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laura hade vistats i sitt nya hera ett par veckor,
och Einars förhoppning om att få en trefhg
lekkamrat tycktes alldeles gå i qvaf. Hon satt helst inne i
sin kammare och var så ovanligt stillsam och tyst, att
Regina förklarade sig aldrig förr ha sett ett så trögt,
obehagligt barn.
Den lilla söijde sin mor, söijde henne djupare
än de flesta barn vid hennes ålder skulle hafva gjort,
ty hon hade nästan uteslutande lefvat till sammans
med henne, afskild från alla andra menniskor.
Fadern, till hvilken hon blickat upp med
svärmisk beundran och kärlek, hade oftast vistats
utomhus och föga bekymrat sig om henne, då modern
der-emot ej viste någon annan eller bättre tröst än sin
lilla dotters sällskap. Bärande inom sig vissheten om
en snar död, sökte hon med nästan feberaktig ifver
inplanta i det föga mer än sjuåriga barnets sinne läror
och vishetsregler, som voro vida öfver dess
fattningsförmåga, men dock, inympade med kärlekens hela
vältalighet, qvarlemnat intryck, som ej snart skulle
utplånas.
Genom detta ständiga sällskapande och
samtalande med sin mor hade Laura blifvit ett tänkande,
allvarligt, något liilgammalt barn.
Van att anförtro modern hvaije tanke, att i
hennes ögon läsa en outsäglig kärlek, att smekas och
omhuldas af hennes händer samt skåda hennes milda
ansigte och ljufva leende, blef Laura redan från
första ögonblicket förskrämd och nästan isad af Reginas
stränga drag och hennes ovänliga mottagande.
»Sitter du här sysslolös igen?» sade Regina, som
tittat in genom dörren under sin inspektionsrond.
»Tag dig då något för, du är ju stora flickan».
Laura satt vid det öppna fönstret, solen sken in
i rummet, som den brukade en stund på
eftermiddagen, och liumma flägtar spelade omkring henne. Det
var vår, kastanien inunder henne hade just öppnat
sina blomknoppar, bina surrade, tulpaner och
narcisser prunkade på rabatterna, och vattenkonsten
spelade. Hennes fönster låg alldeles öfver trädgården, so-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
