- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
110

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

len gassade här mellan hustak och murar och
påskyndade växtligheten.

Hade hon vågat, skulle hon ha sprungit dit ned;
nu nöjde hon sig med att betrakta svalorna, som flögo
ut och in under takåsen, och solstrålarnes prismatiska
lek på vattendropparne från fontänen. Hennes
ansigte strålade, hon var lycklig och hade glömt det
närvarande.

»Fålla den här serveten tills jag kommer igen,
här är nål och tråd», fortsatte Regina och gick sin
väg, sedan hon stängt till fönstret och dragit för
half-gardinen.

En smärtsam tyngd lade sig nästan förlamande
öfver det lilla barnahjertat. Vår, solsken och
fogel-sång voro glömda, och vattenkonstens genom
glasrutorna knappt förnimbara sorl lät ej längre jublande,
utan så outsägligt sorgset och klagande.

Hon tog serveten. Båda sidorna voro vikna och
tråcklade. Hennes händer skälfde och tårar
förblindade hennes ögon. Regina hade aldrig ett ögonblick
tänkt sig möjligheten, att en sjuårig flicka ej skulle
kunna sy, och aock var det så. Enka hade läst med
sin dotter, skrifvit och spelat piano så mycket hennes
svaga krafter det tillåtit, men för resten låtit henne
roa sig med dockor och andra leksaker, så mycket
hon velat. Undervisning i sömnad, som aldrig roat
henne sjelf, hade hon ej tänkt på att gifva henne.
Förtviflad förde Laura synålen upp och ned, sökande
att efterlikna hvad Regina börjat. Upprepade gånger
stack hon sig i fingrarne och slet af tråden; det gick
ej, och hon blef allt ifrigare, tills hon i en paroxysm
af vrede kramade i hop serveten och kastade den i
en vrå.

Fruktan för mosterns vrede vaknade emellertid
hos henne. Hon tog upp arbetet, tittade förstulet ut
i tamburen för att se om någon gaf akt på henne,
öppnade dörren, flög utför trappan och bultade af
alla krafter på en dörr i undre våningen, under det
hon rädd såg sig tillbaka, bäfvande för att vara
förföljd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free