- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
146

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Regina betraktade honom förvånad, och en
förebråelse tycktes sväfva på hennes läppar; men på
Lauras kinder uppsteg en brännande rodnad.

Det högtidliga löfte, hon varit nära att aflägga,
då mostern af bröt henne, blef aldrig gifvet. När hon
kom in i sin kammare senare på aftonen, var hon för
trött och förströdd, och ringen, som lyste på hennes
finger — den första ring hon burit — tycktes ega
liksom en förmåga att draga hennes tankar ned till
jorden, från det exalterade tillstånd, hon förebrådde
sig att ej längre kunna qvarhålla och som varit så
ljuft.

Drömmande satt hon dock länge vid det öppna
fönstret och lät sig smekas af nattvinden.

»Om jag också ej aflägger någon ed», tänkte hon
och smekte det lilla korset, »skall jag ändock ej
bryta mot min moders sista önskan.»

* *

Laura gick ej längre i skola, hon skulle studera
på egen hand och hjelpa mostern i hushållet.
Endast musiklektionerna fortsattes regelbundet som förut.

Nu först märkte hon, hur enformigt lifvet var och
hur långsamt tiden gick. Skulle det då alltid
blifva så?

Mekaniskt och utan intresse förrättade hon de
husliga sysslorna och fick ständiga förebråelser för
slarf och glömska. Hennes håg för läsning var borta,
och hon satt helst sysslolös, stirrande framför sig.

»Ar du sjuk?» frågade Regina ofta, då hon
betraktade hennes bleka, sorgsna ansigte.

»Visst inte», svarade Laura, liksom uppvaknande,
och sökte genom feberaktig verksamhet för en stund
undandraga sig mosterns spörjande blickar.

Vid pianot glömde non sig qvar längre än
någonsin, och det såg ut som om non helst velat sitta
der hela dagen, än spelande några briljanta
kompositioner, som togo alla krafter och tankar i anspråk,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free