Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon reste sig, trött på sin ensamhet och sina
dystra tankar; kanske kunde hon se efter att tekitteln
kokade och att intet fattades.
Nej, allt var ordnadt; hon vågade ej ens flytta på
en sked. Både matsalen och salongen voro upplysta
som till en fest, kronor och taflor befriade från
flors-beklädnaden, och golfmattorna, som dolde salongens
färgrika, mjuka golfbetäckning, voro borttagna. Hon
gick dit in, stannade framför den stora trymån och
slätade litet på sitt hår och spetskråset kring halsen,
undrande om Einar skulle finna henne mycket
förändrad.
I detta ögonblick erinrade hon sig, att hon hade
några rosor och resedaqvistar i vasen på sitt sybord,
och sprang in att hemta dem. Vagnen kunde nu komma
när som helst. Hon skulle sätta blommorna på hans
skrifbord; han skulle förstå, att denna
välkomsthels-ning var från henne — kanske skulle hon ej ens våga
säga honom ett välkommen. Litet nyfiken var hon
också att se huru mostern ordnat allt aer inne.
Lampan brann ännu, men var nedskrufvad, och
det luktade starkt af fotogen, dörrarna till klädskåpet
stodo öppna och på soffkarmen hängde Ludvigs kon*
torsrock, som han i hastigheten glömt att häuga in.
Hon gick fram till skrifbordet, som Einar brukat
pryda med Göthes och Schillers byster i terra cotta
samt åtskilliga småsaker i brons och kristall. Der
lågo nu i stället systematiskt ordnade högar af
papper och kontorsböcker.
Hon såg sig omkring förvånad och undrande
samt gick derpå ut igen; här kunde hon ej ställa sina
blommor.
I korridoren utanför mötte hon Elsa, den forna
barnpigan, som varit i huset allt sedan hon sjelf kom
dit för elfva år sedan.
»Det är ju inte det ringaste ordnadt i rummet,
och han kommer strax», sade hon ifrigt.
»Herre Gud, vet fröken då inte, att han skall bo
der nere i gamla fruns våning? Tycker någon», tillade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
