- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
180

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett skärande förtviflans skri trängde fram öfver
Reginas läppar, och hon stod derefter tyst.

»Jag viste, att det skulle komma», sade hon
slutligen med hård stämma; »jag har fruktat det i elfva
år, tror jag; men jag skall kämpa, kämpa till det
yttersta. Först öfver mitt lik går han till brudstolen;
han skall välja, välja en gång för alla mellan dig och
sin mor.»

»Jag vill bespara honom och er detta val»,
svarade Laura knappt hörbart, men höjde derpå rösten
och fortsatte: »Det är jag, som väljer, jag vill inte
blifva er sonhustru; mellan oss är aet slut, moster,
det är jag, som inte vill stanna här längre ... jag
går», sade hon, i det en snyftning afbröt hennes ora.
»Jag går, men först må ni veta, att jag älskar honom,
älskar honom så, som en stackars varelse, hvilken
längtat efter kärlek under många, långa, glädjelösa
år. måste älska.»

»Han skall anklaga mig», sade Regina ängsligt.

»Det må ni sjelf svara för», återtog Laura
bittert. »Måtte ni inte allt för djupt behöfva ångra hvad
ni nu gjort! Kom i håg, att om han blir aldrig så
olycklig, är jag obeveklig . . . jag blir ändå inte hans
hustru. Jag är glad att få gå härifrån och skudda
stoftet af mma fötter . . . Man blir inte god af sådant
här, åtminstone blir inte jag det», tilläde hon sakta,
liksom för sig sjelf.

Regina stod tveksam. Hon ångrade sin häftighet
och viste ej om hon skulle vara glad eller ledsen
öfver följderna deraf.

»Gå nu», sade Laura, »det är ej mycket q var af
natten, och jag behöfver ro.»

»Du menar väl ej hvad du sagt?» återtog Regina,
som bäfvande tänkte på de uppträden, som skulle ega
rum, när Einar fick veta hvad som händt.

»Har ni skämtat?» frågade Laura.

»Vi få talas vid i lugn i morgon», svarade Regina,
stängde dörren och gick in till sin man, som sof
lugnt och godt. »Han också skall stå på hennes sida,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free