Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vet jag», tänkte hon, der hon låg, oroligt
vridande sig på sitt läger; »jag får bereda mig på att kämpa
mot dem alla.»
När Regina gått, stod Laura länge midt på
golfvet med hårdt knäppta händer och stirrande ögon,
derefter utstötte hon en djup suck, liksom om hon
vaknat från en hemsk dröm, gick fram till skrifbordet,
tog brefpapper och penna och satte sig att skrifva.
^ 1 frigt mot papperet, men stundom
tåligt några tårar och fortsatte
åter.
När hon skrifvit två bref, förseglade hon dem,
skref utanskriften, kysste det ena och såg derefter på
klockan.
»Nu är det tid», sade hon tonlöst, öppnade dörren
samt gick hastigt öfver tamburen och matsalen ut i
korridoren, der Ludvigs rum var beläget.
»Vakna, vakna!» upprepade hon och ruskade hans
arm.
»Hvad är det?» brummade han yrvaken.
»Det är jag, det är Laura!» hviskade hon.
»Hvad har händt? Är elden lös?» ropade han
förvirrad och reste sig upp.
»Nej, nejl» sade hon otåligt.
»Men hvad är det då?» frågade han, nu fullt
vaken.
»Det är, att jag inte kan stanna här längre, att
jag måste bort och ber om din hjelp.»
Han såg på henne ängsligt och frågande.
»Det är inte möjligt.»
»Jo, det är så», sade hon med en qväfd
snyft-ning.
»Kära, älskade Laura, försök ändå!» bad han
letande efter ord; ett par gån-
ifrigt.
»Jag kan inte!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
