- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
183

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon såg sig omkring i den lilla kammaren.

»Jag har lidit bra mycket här, men ändå . . .
ändå är det svårt att gå.»

»Du kommer nog igen», sade han tröstande.

Hon skakade blott på hufvudet.

Han tog väskan och gick utför trappan; hon kom
långsamt efter, men nere i porten vände hon om,
gick in på gården, tog några qvistar från de
rim-frosttäckta buskarne, blickade upp till Einars fönster,
drog derefter slöjan för ögonen ocb vandrade méd
stadiga steg ut på gatan, der det lätta snölager, som
fallit under natten, låg orubbadt och hvitglänsande,
aftecknande hvarje deras fotsteg.

$ :H

»I*

När den bleka vinterdagen inbröt, var Laura
redan långt borta. Skakande ilade tåget framåt
genom vidsträckta, snöhöljda skogar, dälder och tätt
be-bygda nejder, och insvept i sin kappa satt hon,
liknöjd för allt, i minnet genomgående hvad som
tilldragit sig under de sista månaderna. Längre fram
på dagen var det vidsträckta, enformiga slätter, som
passerades, och hon undrade ett ögonblick huru dessa
gråa, enformiga fält kunde taga sig ut om sommaren,
men vände snart sina blickar denfrån och var glad,
då mörkret inbröt.

Först sent på natten stannade tåget i Z***. Trött,
frusen och nedstämd tog hon sig en droska och for
till närmaste hotell; till Maren kunde hon ej komma
nu, då hon ej var väntad.

Den fysiska utmattningen hade nästan tagit bort
förmågan att tänka, och hon var glad deröfver.

Morgonen derpå vaknade hon med denna
förfärliga känsla af modlöshet och förtviflan, som ibland
smyger sig öfver menniskan, till och med då hon ej
vet hvarför, och kommer henne att se allt så mörkt
och hopplöst, som kunde aldrig någon ljusning
inträffa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free