Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med ansträngning steg hon upp, klädde sig
långsamt, betalade sin räkning, tog sitt obetydliga
resgods och sökte leta sig fram till Marens bostad.
Hela staden föreföll henne så främmande, som
hade hon aldrig varit der; men för hvaije steg var
det dock som fördes hon närmare och närmare det
förflutna.
Ändtligen, efter mycket frågande och många
onödiga steg, stod hon utanför dörren till det lilla
orappade tegelhuset. Nu kände hon igen det, och
minnenas flod tycktes för ett ögonblick vilja dränka det
bittra närvarande.
Hon knackade på, då hon ej såg någon
ringklocka, och en sjöman i blå jacka, med rödaktigt
bockskägg, väderbitet ansigte och en kort tobakspipa
i munnen, öppnade genast dörren.
För ett ögonblick drog hon sig skygg tillbaka,
men sade derefter med ett matt leenae:
»Är det Marens inan kanske?»
»Ja», svarade han, tog pipan ur munnen och
nickade.
»Jag skulle vilja träffa Maren.»
Han såg på henne med tydlig beundran, öppnade
dörren och förde henne in i ett litet rum bredvid
köket, gjorde en rörelse med handen, liksom för att
bedja henne sitta ned, och gick derpå uppför en
liten trappa, som ledde till två mindre rum på
vinden.
Tunga steg, som kommo trappan att knaka,
hördes kort derefter, och Marens breda, godmodiga
ansigte och väldiga gestalt visade sig i den öppna
dörren.
Ett ögonblick stod hon liksom slagen af häpnad,
men intet ord gick öfver hennes läppar, endast ett
vackert leende förskönade hennes drag, då hon bredde
ut sina armar och slöt Laura i famnen,liksom ville hon
gömma eller försvara henne mot allt ondt i den kalla,
grymma verlden utanför.
Lutad mot hennes bröst grät den unga flickan
bittrare tårar, än barnet någonsin fält; men samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
