Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var som om han ej kunnat lefva annanstädes, ja,
som om sjelfva luften der blifvit honom ett
oundgängligt behof. Hans stolthet och glädje var att
blifva rådfrågad som ett orakel samt att se dottern
spela, och qväll efter qväll gick han der mellan
kulisserna, beklagad af många, förlöjligad af några.
Laura tycktes helt och hållet lefva i sin konst.
Hon viste sjelf, att hon gick framåt, att hon
verkligen var konstnärinna och skulle blifva det mer och
mer; men det oaktadt kände hon en trötthet, en leda
vid lifvet, som hon ej kunde förklara, och
bifallssor-let från salongen hänförde henne ej så som första
gången. Hon kunde till och med inom sig smått
hånle deröfver, liksom åt sin egen barnslighet att
sätta något värde derpå. Kanske skulle hon låtit sig
berusas deraf, likt så mången annan; men att se
fadern gå här som en ruin af en storhet, hvilken hon
tyckte sig aldrig kunna nå, verkade ständigt afkylande,
och hennes tankar voro i sjelfva verket mera sysselsatta
med honom än med hennes egen personlighet. Det
var för henne ett bittert lidande att märka, det han
åter i smyg — han var synbarligen rädd att låta
henne förstå det — böijat taga sin tröst ur buteljen.
I sin oerfarenhet hade hon trott, att deras ljufva
sommarlif alldeles botat honom.
Hon försökte lyda Ketlers råd att ej vara så
vekhjertad och arbetade på att göra sig hård och
känsiolös för att ej såras af de nålsting, nvarmed
af-unden ständigt marterade henne.
Under allt detta stod hon ensam. Betty hade
stött henne ifrån sig, och till ingen af de andra
skådespelerskorna kände hon sig dragen; deras ytliga
pladder och lättsinniga dagdrifveri väckte hennes
ömkan.
Äfven från Ketler hade hon dragit sig tillbaka.
Näst intill hennes låg statisternas klädloge, och
genom den tunna brädväggen hörde hon en afton
ofrivilligt deras simpla, af fnitter och skratt af brutna
konversation. Hon förstod ej allt; men det talades
om hennes far, om en fröken Warner och om Ketler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
