Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
va klädd tills hon skulle in på scenen; hon var
förvirrad och allt gick henne emot.
När representationen var slut och hon gick hem
vid Marens sida, kunde hon ej fatta, att allt gått väl
och att hon skött sitt parti som hon borde; hennes
tankar hade varit på annat håll.
Det var som om från väggarna i klädlogen, från
salongen och hvarje den minsta vrå i teaterns irr-
§ ångar en hviskning nått henne om moderns
lidan-en. Hon tyckte, att golfvet liksom brände henne,
att luften var qvaf och tryckande, och en känsla af
blygsel beraägtigade sig henne öfver att hon gått här
lugn och lycklig, tagande i arf triumferna, utan en
aning om det underlag af skam och sorg, hvarpå de
h vilade.
Hemkommen i de små rum, som blifvit hennes
verld, satte hon sig till pianot och försökte, som så
mången gång förut, att genom tonerna återbringa
jemvigt i sin själ; men det ville ej lyckas. Hon
stängde instrumentet och gick in i sin sängkammare; der
satt hon länge i soffan, glömmande att gå till hvila.
Hennes tankar vände sig uteslutande kring modern,
och hon försökte sammanbinda de spridda drag, hon
kände ur dennas lif, till en enda sammanhängande
kedja, liksom hade hon haft papper och penna
framför sig för .att uppteckna en menniskas lefnadsöden.
Hon tyckte i denna stund, att hvad som drifvit
henne sjelf till att gå in vid teatern ej varit
oöfver-vinneligt, och fattade ej, att hon kunnat handla emot
hvad hon vetat vara den älskade dödas sista önskan.
Hon tänkte på Elfridas ord, att »hon hade för
mycket af modern inom sig». Skulle det verkligén
vara en saoning, att detta lif ej passade henne ? Sin
talang, sin kärlek för konsten, sin längtan derefter
hade hon ärft af fadern; men hand i hand dermed
gick som en obetvinglig, okuflig underström qvinnans
längtan efter kärlek, efter eget hem, efter ett
barna-hufvud att smeka och kyssa, och hon lutade sig ned
öfver soffkarmen och grät, ej vetande huru hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
