Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lif skulle gestalta sig, eller hvad hon skulle göra för
att ändra det.
En vecka derefter kom Ketler blek och
sorg-bunden till en repetition.
»Är hon död?» sade Laura.
»Ja», svarade han, och ett par tårar banade sig
väg ur hans ögon.
Hon såg på honom, och hennes blick uttryckte
det varma deltagande, hon kände. Maren hade
berättat henne åtskilligt om hvad han utstått med
denna qvinna, och hon beundrade hans tålamod och
tili-gifvenhet.
Ett par dagar senare fördes den stora
skådespelerskan till grafven, och som ende sörjande åtföljde
Ketler likvagnen; men när kistan sänktes ned i
jorden, strödde två svartklädda qvinnor blommor derpå.
»Gud välsigne er för hvad ni nu gör», sade Ket*
ler och tryckte Lauras hand, der hon stod stödd på
Marens arm.
»Jag tror, att mamma skulle gjort det, om hon
lefvat», svarade hon.
* *
En söndagsförmiddag i midten af februari satt
Laura vid sitt piano. Vädret var nyckfullt, blåsigt
och kallt, med omvexlande snöblanäadt regn och
glimtar af solsken, som lyste fram mellan ilande,
blygrå, söndertrasade molntappar.
Maren och Jörgen hade följts åt till kyrkan, som
alltid, då han var hemma. Hon hade burit den stora
psalmboken, han paraplyn, och Laura hade suttit i
fönstret och nickat åt dem, då de gingo förbi. Hon
såg, att det gjorde Maren ondt, att hon ej också var
med; men hon kände sig trött och nedstämd och var
glad att få vara alldeles ostörd med sinatankar. Hon
spelade också på ett helt annat sätt, när hon viste
att hon var ensam i huset. Jörgen hade tagit sig
den vanan att sticka in hufvudet genom dörren emel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
