Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lanåt och yttra sin belåtenhet öfver musiken eller
fråga hvem som »författat» det eller det stycket, och
ehuru detta stundom förefallit henne roligt nog, fans
det dagar, då det plågade henne och då hon bara
derför lät pianot stå orördt.
Hon hade väl spelat en timme, helt och hållet
hängifvande sig åt minnet af det förflutna och
låtande de kära gamla melodier, till hvilka Einar lyssnat
nere hos mormodern, en efter annan smeka hennes
eget öra. En och annan tår föll, utan att hon viste
det, ned öfver hennes kinder; hon glömde det
närvarande och märkte ej, att dörren öppnats samt att
någon stod bakom heiine, förr än en hand lade sig tungt
på hennes axel.
Hon spratt till, reste sig blixtsnabbt och stod
ansigte mot ansigte med mostern.
Om hon ej under den timme, som förflutit, med
hela sin själ vistats i det forna hemmet i F***, skulle
hon blifvit långt mera förvånad än nu var fallet; ty
i detta ögonblick föreföll detta återseende henne
nä-i stan endast som en fortsättning af drömmen eller som
om den blifvit verklighet.
Liksom en gång förut stodo de båda qvinnorna
tysta midt emot hvar andra, mätande och pröfvande
sin egen och motståndarens kraft, innan anfallet
bör-j jade. Denna tystnad varade endast ett ögonblick, men
| Regina såg derunder, att den unga flickan utvecklats
i till en qvinna, åt hvilken man ej vågade säga allt,
som låg en på läppen. Laura åter iakttog, att
mosterns gestalt var böjd, att den grå strimma, som
genomgått det dunkla håret, ej längre kunde skiljas
aerifrån, ty allt hade nu samma färg, och att öfver
hela ansigtét, som blifvit kantigare och magrare, låg
ett drag af trött sorgbundenhet.
»Hvarför har ni kommit hit?» sade Laura med
tillkämpadt lugn, men kunde ej förhindra, att vid
dessa ord en brännande rodnad öfverfor hennes
an-| sigte.
Det var så många känslor, hon trott vara både
döda och begrafna, som rusade öfver henne likt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
