- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
230

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ändradt, ert och mitt, det kände jag i samma
ögonblick jag såg et.»

»Öm du gjorde honom lycklig, skulle jag förlåta
det förflutna», svarade Regina.

»Ni skulle förlåta?» sade Laura med flammande
ögon och tog ett steg framåt. »Då vill jag säga er,
hvad jag aldrig förlåter.»

Skarpa, obevekliga som svärdsklingor föllo
hennes ord, och Regina lyssnade, bäfvade och sänkte
sitt hufvud för de sårande stingen.

»Jag kom till er som ett litet barn och sträckte
mina armar emot er, färdig att gifva er hela mitt
hjerta; men ni stötte mig tillbaka. Nå ja, det är inte
värdt att förebrå er, det förlorade ni sjelf mest på;

ni ViarlA alHricr linff. nårrrm H<yM:at np.li fti hvarl

het förhärdade mitt hjerta. Så växte jag upp . . .
jag talar inte om den dagliga tortyr, ert fordrande,
ovänliga sinnelag beredde mig . . . det är småsaker,
som jag glöfnt . . . men när ni såg den tillgifvenhet,
som uppstod mellan Einar och mig, och som aldrig
blifvit så stark, om ni ej kringgärdat den på alla
håll, blef ni rädd och ville skilja oss åt, och dertill
ansågos alla medel goda nog. Först försökte ni gifta
bort mig med förste, bäste roué, ni fick tag i.
Sedan . . . fast ni sjelf hyste en envis, löjlig afsky för
teatern och viste min mors önskan, att jag ej skulle
egna mig deråt . . . gjorde ni allt för att knuffa mig
in på denna bana och få mig ur vägen, innan er
älskling kom tillbaka. Derefter, sedan han
återkommit och ni såg, att vi älskade hvar andra», fortfor
hon ined skälfvande stämma, »älskade hvar andra af
hela vår själ ... skulle ni hellre sett, att det
moderlösa barn, ni fått i er vård, blifvit en fallen
avin-na, som han kunnat förakta, än hans hustru. Tror
ni, att man förlåter sådant?»

Hon teg och gömde för ett ögonblick ansigtet i
sina händer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free