- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
231

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Regina andades tungt, hon försökte tala, men
fick ej fram ett ord.

»Och ändå», fortsatte Laura efter en stunds
tystnad, och rösten darrade som af återhållna tårar, »är
detta ej det värsta af hvad ni gjort mig. Det är er
skull, att jag nu står här och förnekar det bästa inom
mig, att jag finner glädje i att såra och förödmjuka
er och att kunna afslå er begäran.»

»Det är derför att det smickrar dig att vara
konst-närinna ... du tycker mer om att hundratals men*
niskor stampa och skrika af förtjusning, så snart de
få se dig, än att som andra hederliga qvinnor lefva
aktad i ett hem», svarade Regina, glad att i dessa,
ord liksom finna något till sitt eget försvar.

Laura teg, liksom stälde hon en fråga till sitt
samvete; derefter svarade hon med sjelfmedveten
stolthet:

»Jag är konstnärinna, det vet jag, och en
glänsande bana ligger framför mig, om jag vill.»

»Det är skälet för din vägran», inföll Regina, »det
viste jag förut; alla dina granna fraser och
anklagelser skulle bara tjena till att dölja rätta orsaken. Och
du tror väl inte», fortsatte hon med stolthet, »att min
mening var, att du skulle fortsätta att åbäka dig på
scenen och ändå vara min sons hustru?»

»Nej, det tror jag inte», svarade Laura med ett
svagt leende. »Men kanske skulle jag bli ännu bättre
hustru och mor än skådespelerska.»

Hennes röst ljöd öm och vek, hennes ögon lyste,
som hade de i fjerran skådat en härlig syn.

»Hvad ni borde sagt mig», återtog hon, »det har
jag nyligen hört af en qvinna, som ni i er
sjelfrätt-färdighet skulle ansett som en förkastad varelse.»

»Jag trodde inte, att jag skulle finna dig så kall
och hjertlös», sade Regina dystert.

»Jag viste inte, att jag var det, förr än jag
återsåg er.»

»Det kan hända, att jag felat mera mot dig, än
jag velat eller förstått», återtog Regiua, och hennes
blick syntes iuåtvänd, liksom ransakade hon det för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free