Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pande gång, skakade betänksamt på hufvudet; men
under repetitionerna kunde han för en stund elda upp
sig till verklig hänförelse, och den gamla rutinen
gjorde också sitt till att öfverskyla bristerna.
Direktören gaf med sig ocli lemnade honom
Ty-balts lilla rol.
Från och med denna stund inträdde en märkbar
förbättring i hans helsotillstånd. Med barnslig ifver
och glädie ordnade han sin drägt och var synbarligen
lika tillfredsstäld som då han i ungdomen skördade
sina bästa triumfer som Romeo, hvilken rol nu
tillfallit Ketler.
Laura var deremot mer än vanligt nedstämd och
ängslig. Hennes dröm att få spela Julia skulle nu
blifva verklighet. Hon hade arbetat mycket på denna
rol och älskade den; men under det hon klädde sig,
föreföll det henne nästan som vore det en annan än
hon sjelf, som skulle uppträda deri. öfver hennes
hjerta hade lagt sig denna underliga beklämning, som
ibland smyger sig öfver menniskan och griper in i
själen med nästan fysiskt känbar smärta, och under
hvilken man tycker sig hemfallen till något
oundvik-ligt, sig allt mera närmande olycksöde.
Hennes iskalla händer darrade, hon såg sig i
spegeln och lade mera rödt på kinderna ocn djupaTe
skuggor under ögonen.
»Hvilken Julia!» tänkte Ketler, då han såg henne.
»H varje ord, jag säger henne, är sanning; men det
anar hon inte.»
Under de första scenerna kunde hon ej skaka
ifrån sig den förstämning, hon kände, och hennes
röst lät främmande för hennes öron, liksom om den
kommit långt ifrån eller från en annans läppar; men
när hon kom in i scenerna med Romeo, greps hon
af deras skönhet och lät sitt eget hjertas värme och
kärlek strömma ut, iklädda skaldens ord.
Kanske hade hon aldrig varit så sant qvinlig och
på samma gång så stor konstnärinna som i denna
rol. Hon glömde fadern, hänförd af sin egen och
medspelarens talang samt publikens bifall, och på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
