Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flutna. »Jag tror inte, att jag menat så illa; men en
enda känsla har uppslukat alla andra, det som stod
emellan mig och honom måste bort, och just
derige-nom har jag förlorat honom. Han talar inte till mig,
han läser in sig i sitt arbetsrum, jag har ingen del i
hans tankar, hans lif eller hans framtidsplaner. Jag
kan inte bära det.»
Hon gömde ansigtet i händerna, öch en lång
snyftning pressade sig fram ur hennes beklämda bröst.
»Hela huset har blifvit som förvandladt, sedan
du for», tillade hon. »Alla ha vändt sig ifrån mig,
och din morbror . . .»
»Morbror!» ropade Laura.
Det var som om detta namn smält isskorpan kring
hennes hjerta.
Gudstjensten var slut, kyrkklockorna ringde,
Maren och Jörgen återkommo arm i arm under den stora
paraplyn ocn nickade åt henne. Regina drog sig
skrämd tillbaka.
»Jag vill ej träffa dem», sade hon.
»Det skulle göra er godt. Ni äter nog middag
med oss; Maren blir så stolt, om ni smakar på hennes
söndagssoppa», svarade Laura ifrigt och började taga
af henne hatt och kappa. »Moster», tillade hon
plötsligt och slog armarne om hennes hals, »jag kan inte
komma, bed mig ej derom ; men jag skall bedja Gud
dag och natt, att han förändrar mitt sinnelag; och
gör han det, kommer jag af mig sjelf.»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
