- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
237

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Långsamt, med trötta steg, gick hon derefter upp
i sin klädloge. Hon hade förstått af Marens ord, att
allt var slut.

Under det hon klädde om sig, trängde till
hennes öron långsamma, tunga steg af menniskor, som
buro en börda. Det ryckte häftigt kring hennes mun,
men hon fortsatte att kläda af sig stycke för stycke
af den dyrbara drägt, hon burit.

»Aldrig mer . . . aldrig!» hviskade hon, under
det hon hängde upp och ordnade de olika
klädes-i Piggen.

»Jag har spelat för sista gången nu, Maren», sade
hon, när de vandrade hemåt. »Jag skulle inte kunna
träda fram på scenen efter detta.»

»Hans död blefve då till mera välsignelse än hela
hans lefnad», tänkte Maren, under det de gingo framåt
| i den regniga, gråkalla vårnatten.

Tidningarna innehöllo dagen derefter utförliga
redogörelser öfver Walters så väl enskilda lif som
konstnärsbana.

Hans dotter läste dem alla med hjertat svällande
j af stolthet öfver hvad han varit och det enhälliga
| lof, som kom honom till del. »Tyskland hade mist
| sin Talma och gjort en förlust, som ej skulle ersättas
inom århundradet», hette det, och nästan alla
tidnings-I artiklar slutade med hur vackert, hur betecknande
[ det var, att han stupade just pä slagfältet, der han
vunnit så många lysande segrar.

I hans lifs historia var det många drag, som för
dottern voro okända och nya och djupt rörde hennes
hjerta; men när* hon vek i hop ocn gömde
tidningarna, tänkte hon:

I »Det bästa och det sämsta inom honom, hans

lifs innersta kärna, hans otillfredsstälda längtan, hans
, kärlek till det sköna, hans lidanden och felsteg äro
dock en gåta, hvartill endast Gud har nyckeln.»

Obemärkt och glömd af verlden under de sista
åren, han lefvat, blef han i döden åter en storhet, och
när det långa sorgetåget lemnade Jörgens lilla hus,
var kistan helt och hållet gömd under en doftande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free