- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
238

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blomsterbädd, sammansatt af kransar från forna
kamrater och beundrare i de olika städer, der han under
sin skiftesrika lefnad uppträdt.

Djupt gripen följde Arvid Miinther sin vän till
grafven; men hans tankar vände sig dock mest kring
Laura, hvars stumma, bittra sorg var så smärtsam
att se.

Hon fann ingen glädje i att fadern »stupat på
det slagfält, der han vunnit sina segrar», tvärt om
led hon deraf; ty i hennes ögon var döden stor och
helig, och det var förfärligt, tyckte hon, att den
öf-verrumplat honom liksom midt under en lek.

Ännu smärtsammare var det att tänka, att hon,
hans dotter, fortsatt detta gyckel under det han dragit
sin sista suck, att hon på ett onaturligt sätt våldfört
de heligaste känslor för att låtsa andra, som i denna
stund varit henne så främmande.

Äfven nu ville morbrodern föra henne med sig
hem, men hon nekade lika bestämdt som gången förut.

Hon behöfde vara ensam för att samla sina
tankar, förklarade hon, och Marens sällskap skulle vara
det bästa för henne; dessutom hade hon ej ännu talat
vid direktören och gjort upp med honom angående
brytandet af kontraktet.

»Och är du säker, att han går in derpå?» frågade
Miinther betänksamt.

»Ja visst», svarade hon otåligt. »Hur kan du
tro, att han skulle vilja se mig uppträda nu?»

När hon sökte direktören för att, som den
naturligaste sak i verlden, berätta, att hon aldrig mer ville
uppträda och att hon genomgått så mycket sedan
hon kom till teatern, att hon fattat verklig afskv
derför, svarade han artigt, att lian väl förstod och
ursäktade denna ögonblickliga uppbrusning; men han
bad henne besinna, att hon var bunden och att, hvad
hon än ämnade besluta för framtiden, intet kunde
göras så länge spelterminen varade. Hon viste sjelf,
att ingen - fans, som kunde öfvertaga hennes roler,
och att repertoaren var bestämd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free