Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med råd och dåd. Stolt var hon äfven öfver att hans
kutter ansågs för den säkraste, liksom han sjelf för
den styfvaste karlen i båtlaget.
Laura hade flyttat in i den lilla kammaren till
venster i förstugan, men så lång dagen var satt hon
med en bok nere vid hafsstranden, på ett aflägset
ställe, der sällan några främlingar visade sig, eller
också gjorde hon långa fotvandringar öfver de
våg-formiga kullarne, der det saftiga, mörkgröna gräset
nästan doldes af saxifragor, prestkragar, lejontänder
och studentnejlikor, och der i remnorna ormbunkar,
liagtorn och björnbärsrankor bildade ogenomträngliga
snår, från hvilka då och då en svärm skrämda foglar
flögo upp, när någon nalkades.
Maren sökte göra henne bekant med sina öfriga
hyresgäster och höll långa tal öfver deras
förträfflighet; men Laura svarade ständigt med trött, nedslagen
stämma:
»Jag tror dig . . . men jag vill helst vara ensam.»
Hon hade blifvit rent af menniskoskygg och
kunde göra långa omvägar blott för att slippa möta
någon samt medtog, om möjligt var, i en liten korg
sitt matförråd för dagen för att ej behöfva komma
igen förr än fram på aftonen, då gatorna böljade
blifva folktomma.
Ofvanpå i Marens båda vindsrum bodde en fru
Sturm med sin son, en lång, förvuxen yngling med
ljust hår, milda, svärmiska ögon, ihåliga kinder och
insjunket bröst. Synbarligen var det för hans skull
hon var der, och hon tycktes också glömma sig sjelf
för att med ögon och tankar följa hvaije hans rörelse,
girigt sökande efter något tecken till förbättring eller
med förtviflan lyssnande till ett hostanfall eller till
den tunga andhemtningen. När han hade en af
sina sämre dagar och ej orkade gå ut, satt hon med
honom på förstugutrappan, der solen låg på; ty i solen
skulle nan sitta så mycket som möjligt, det hade
läkaren sagt.
I Lauras båda rum bodde deremot professor Heller,
en ryktbar kemist, med sin unga hustru och sin dot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
