Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter Lottchen, en vacker, rödkindad flicka af omkring
sex års ålder.
Två tredjedelar af året satt den lärde mannen i
sitt labatorium bland retortör och deglar, föreläste för
ungdomen eller skref på något af ae vetenskapliga
verlc, som gjorde hans namn kändt och aktadt; men
så snart juni månad inträdde, städades det i
laboratoriet, apparater, böcker och pennor lades å sido,
kappsäckarne packades, och ut bar det, hit eller dit,
till sjös eller lands, för att hvila ut och njuta ett
lyckligt familj elif.
Ingen, som då såg den spenslige, ungdomlige
mannen med det varma sydländska ansigtet, de lifliga
goda ögonen och det anspråkslösa väsendet, föll på
den tanken, att det var en vetenskapens storman,
han hade framför sig; men för hvar och en, som såg
honom till sammans med hans hustru, en fin, älsklig
qvinna med själfulla drag, ’eller med Lottchen via
handen, samspråkande som med en kär kamrat, blef
det klart, att det var en god och lycklig menniska,
han här hade för sina ögon.
Det var nu tredje sommaren, de bodde hos
Maren. Allt umgänge med de andra badgästerna hade
de, sä vidt möjligt var, undvikit, ty ferierna voro för
dyrbara för att offras åt sällskapslifvet.
Ofta gjorde de redan tidigt på morgonen en
fisktur och hemkommo glada som barn med några
blank-fiälliga fiskar, som stektes till frukosten, eller seglade
ae ut med Jörgen och voro borta i många timmar
långt till hafs, der sjön gick hög och saltskummet
yrde omkring dem.
»Hon skulle vara med, barnet mitt», sade Maren,
»det skulle göra henne godt.»
»Det säger jag också», inföll Jörgen, »och det
tänker jag på hvar endaste gång jag sitter vid skotet
och ser sjön gå hvit omkring oss.»
»Professorskan har ingenting deremot, jag har
talat vid henne», återtog Maren.
»Då skall det också ske», sade Jörgen bestämdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
