- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
261

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja», svarade hon dröjande.

Hon hade länge ängslat sig för afskedet dem
emellan.

Han förde henne ut på förstugubron och satte
sig bredvid henne på den brunmålade bänken, kring
hvilken vildt vin bildat en skyddande vägg,
hvarigenom den nedgående solen sände lifliga, rosenfärgade
strålar, som med ett förklarande skimmer belyste
i ynglingens tärda drag och den unga flickans
lefnads-friska gestalt.

Efter några ögonblicks tystnad sade han:

»Jag ville tacka er, jag har så mycket att tacka
er för. Innan jag såg er, tänkte jag endast på det
grymma, det orättvisa i att jag skulle dö, innan jag
hunnit smaka lifvet, och nu är det som om jag
njutit all dess fullhet. Jag älskar er . . . det förstår ni
nog, och det gör ju ingenting att jag säger det . . .
det kan hvarken kränka er eller någon annan. Jag
sökte gissa mig till er själs historia, ty att ni gömde
något inom er, anade jag. Jag glömde, att jag var
nära grafven, och i min blinda dårskap fans det
stunder, då jag tänkte, att det gafs en framtid äfven för
mig. En afton ... ni vet hvilken . . . stodo edra
innersta tankar lika tydliga för mig, som om jag läst
dem i en uppslagen bok. Jag kämpade en hård
kamp . . . jag blygs öfver att det behöfdes . . . och
nu tackar jag Gua för hvad som skett.»

Han hade fattat hennes hand och höll den i sin.

»Jag har talat vid professor Heller; han säger,
att den man, ni älskar ...»

Hennes hans darrade i hans.

»Var lugn», återtog han med ett matt leende,
»ingen mer än jag vet det. Han säger, att den man,

I ni älskar, är värd en ädel qvinna och skall göra
henne lycklig. Jag ville säga er, att ni gjort min lefnads
afton skön och att ni gör döden lätt. Jag är nöjd
med att resa härifrån . . . jag vill vara ensam med
de mina ... er åsyn skulle draga mina tankar till
jorden, och jag behöfver vända dem uppåt. Låt mig
säga er farväl nu ... . jag vill ej träna er i morgon

L

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free