- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
262

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

. . . jag vill minnas er just så här, belyst af
solstrå-larne.»

Han såg på henne, liksom ville han inpregla
hennes drag i sin själ, böjde sig fram, strök med
den hvita, afmagrade handen håret från hennes panna
och tryckte en kyss derpå.

»’fack», sade han mildt; »tack! Vi träffas nog
en gång.»

Hon satt qvar, lyssnande till hans släpande steg,
då han gick upp för trappan, och de sista matta
sol-strålarne föllo på hennes tårdränkta ansigte.

Några dagar senare reste äfven professor Heller
med hustru och dotter.

Rädd för tårar och sorgsna anleten sökte han
göra afskedet så gladt som möjligt och ville hafva
Lauras bestämda löfte att framdeles besöka dera;
men hon svarade, att hon ej kunde lemna sina
elever.

»Tänker ni då undervisa i musik hela lifvet
igenom?» frågade han skämtsamt.

»Det tänker jag», svarade hon lifligt.

»Förlåt, att jag inte tror det», återtog han.

Då blef hon ifrig och sökte bevisa hur lycklig
hon skulle känna sig i denna oberoende ställning.

»Ni får en stor skuld på ert samvete», sade han
muntert, »då ni ökar antalet af pianoklinkande
damer; har ni betänkt det?»

Vid stationen, strax innan tåget skulle gå, böjde
han sig ut ur vagnen och sade, medan hans ögon
lyste at skälmaktighet:

»Om ni skulle tröttna på edra elever . . . eller
de på er . . . om ni möjligen skulle göra en
bröllopsresa i stället, så lofva att ställa färden till
Heidelberg.»

Hon skakade på hufvudet.

»Gif mig er hand derpå!»

Hon höll sina händer hårdt slutna i hvar andra;
men då i det samma afgångssignalen ljöd, glömde
hon allt, utom att hon skulle skiljas från dessa kära
vänner, och störtade fram för att ännu en gång få

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free