Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trycka deras händer och kyssa Lottchens mun, som
denn^ spetsade, der hon stod omsluten af moderns
arm.
»Nu har jag ert löfte!» ropade professorn
triumferande och viftade med näsduken.
Nästa minut var tåget i en kurva, men Laura
stod ..qvar, tills sista skymten deraf försvunnit.
Ännu en tid var vädret vackert och sommarlikt,
men morgnar och aftnar voro kalla, löfträden började
gulna och hafvet gick oftast högt, med tunga,
väldiga vågor.
Laura flyttade in i sina två rum, och Maren
bodde i köket för värmens skull och för att vara henne nära.
Teatern öppnades, och från alla håll strömmade
sujetterna till, uppfriskade af sommarhvilan och
längtande att börja aet gamla lifvet med dess oro,
afund-sjuka och många retelser.
Laura haae redan några spelever, men Betty
Zandt var outtröttlig i att skaffa flere.
»Hon vill ha garanti för att jag ej skall återvända
till teatern,» tänkte Laura.
Hennes lif var ensligt, enformigt, arbetsamt och
ej alltid så roligt, oaktadt »oberoendet».
En afton på senhösten kom teaterdirektören till
henne med en rol. En ny pjes skulle gifvas, och
han besvor henne att uppträda deri »som gäst, bara
som gäst»; det fans ingen annan, som passade, och
författaren önskade det särskildt. Det var en bra
rol, liksom skrifven för henne, med mera.
Hon nekade bestämdt.
Då bad han henne läsa hela stycket; gjorde hon
det, skulle hon säkerligen ej neka. Han hade det
med sig, ty han hade varit beredd på, att hon
möjligen skulle afslå hans begäran.
Han räckte henne Qn tjock pappersrulle och
lem-nade den efter sig på bordet, då non försäkrade, att
det tjenade till intet.
»Ni kan väl åtminstone läsa det, och kom i håg,
att författaren utber sig som en ynnest, att ni
uppträder i hans stycke», voro direktörens afskedsord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
