- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
270

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att den skulle uppföras. Han hade länge arbetat
derpå, men nu skulle det ske.

En afton i midten af november satt han, som han
oftast brukade, och höll skymning framför den
falnande eldbrasan nere i sin lilla salong. Hans
skrif-bord hade fått sin plats der pianot förut stått, och i
detta rum uppehöll han sig helst. Eldskenet *föll pä
hans kraftfulla gestalt, på den mägtiga pannan, de
djupt liggande ögonen och den vekt tecknade
munnen. Han var blekare än förr, och det syntes, att
han tänkt och arbetat mycket. Cigarren, som han
höll "mellan läpparne, hade slocknat, utan att han
märkt det, såsom den ofta gjorde, då han i tankarne
genomgick det han skrifvit, uttänkte planen till ett
nytt arbete eller drömde om det förflutna och om
hvad framtiden kunde bära i sitt sköte.

»Stör jag?» sade Ludvig, som obemärkt kommit
in. »Jag såg, att lampan ej var tänd.»

»Jag skrifver inte i qväll, jag tänker gå ditupp.»

»Det gläder migl Vet mamma, att du reser i
morgon bittida?»

»Det har hon vetat länge.»

»Och hvad säger hon derom?» •

»Det lönar ej mödan att tala förstånd med
henne. Hon svarar endast, att hon aldrig kunde tro, att
hennes son, hennes stolthet, skulle skrifva något så
omoraliskt som en teaterpjes.»

»Hon hade beredt sig på ett vetenskapligt verk,
ser du», sade Ludvig skrattande.

»Och så kom detta som ett dråpslag, utan alla
förberedelser!»

»Du skulle läsa stycket för henne.»

»Det vore en plåga för oss båda.»

»Bed henne då rigtigt hjertligt, att hon följer med
och ser det uppföras.»

»Jag har be dt . . . om det var så hjertligt, det
lemnar jag derhän, det är mig omöjligt numera . . .
och du kan väl begripa, att hon ej gör det. Det är
ju hennes stolthet, att hon aldrig varit på teatern
mer än två gånger, och det var som barn, »innan hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free