Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skara. Hennes fraktan var att blifva igenkänd af
sin man eller af Laura, men hon säg ej till dem och
glömde allt annat, då stycket böljade.
För henne var allt nytt! Inom kort mindes hon
ej, att hon frångått sina strängaste grundsatser och
satt på teatern, dit hon svurit att ej komma med sin
fot. Hon förstod ej, att det spelades illa, förstod
ingen af styckets bnster; det var ett stycke af lifvet,
hon såg» han hade skrifvit det, och i hennes ögon
var det fullkomligt.
Hon trodde, att förtjusningen skulle blifva
gränslös, och med förfäran såg hon sig omkring, som inför
något ofattligt, då bifallet uteblef.
Med ens påminde hon sig Ludvigs ord: »Falla!»
Kunde stycket hafva fallit?
Då vände hon sig i föraktfull vrede mot mängden,
som intet förstod; hon skulle visa, hvad den hade att göra.
Det pratades i salongen och korridorerna, som
ville man taga igen skadan efter den långa
tystnaden; nästan alla hade lemnat sina platser, men nere
på parkett stod ännu den gamla qvinnan, och tätt
sluten till hennes hjerta hvilade en ung flicka i hvit
kasimirsklädning.
»Moster», sade Laura smeksamt, i det hon med
båda händer strök det snöhvita håret, »vi måste
gå härifrån, gasen släckes; men jag skall skaffa reda
på honom och föra honom till dig. Han är inne på
scenen, derom är jag alldeles viss. Gå du förut med
morbror ... vi träffas hos Maren . . . han får inte
vara ensam i afton.»
»Men om han inte är der inne?» sade Miinther,
som också kommit fram och stod bredvid sin hustru.
»Så följer Ketler mig.»
Inne på scenen stodo artisterna i grupper,
diskuterande styckets fel och förtjenster; ingen nade ännu
tänkt på att byta om drägt.
Då Laura kom, insvept i den hvita, pelsfodrade
kappan och med en mångdubbel svart spetsduk kring
hufvudet, gick Ketler henne genast till mötes.
Han såg, att hon var häftigt upprörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
