- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
281

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Är han här? Hvar fins han?» ropade hon redan
på afstånd.

»Hvem?» frågade han förvånad.

»Einar.»

»Han var här nyss, men han har redan gått.»

»Och ni vet inte h vart ... o säg, att ni vet’det.»

I sin ängslan fattade hon häftigt om hans arm
och tryckte den intill sig.

Han erinrade sig det intresse, hon visat för det
nya stycket.

»Känner ni honom?» sade han långsamt och fäste
sina dystra, forskande ögon på hennes ansigte, der
en liflig själsrörelse afspeglade sig.

»Jag har känt honom sedan jag var sju år gammal.»

»Och aldrig nämt det?»

För ett ögonblick vände han sig bort, derefter
sade han med bruten stämma:

»Jag skall följa er hem . . . vänta ett ögonblick »

»Tänker ni kläda om er?»

»Visst inte, jag bär ju en vanlig salongsdrägt.»

Efter ett ögonblick återkom han, klädd i ytterrock.

»Yill ni taga min arm?» frågade han. »Kanske
är det sista gången vi gå så här till sammans.»

Hon tog hans arm, och de gingo framåt under
en tystnad, som hon fann allt mera tryckande.

Ett par gånger försökte hon att tala, men hans
korta, enstafviga svar betogo henne all lust att fortsätta.

»Vill ni inte komma in?» sade hon, då de voro
vid dörren.

»Nej, inte i afton. Farväl! Grud välsigne er . . .
jag är så glad!»

Det lät som om han snyftat, och han kramade
hennes hand, så att den nästan domnade.

När hon kom innanför dörren, var det Regina
som mötte henne och med darrande händer hjelpte
henne af med ytterplaggen. Maren gick och stökade
kring det inbjudande tebordet, och Miinther hade
slagit sig ned på pianostolen.

»Han var ej der!» suckade Laura nedslagen.

Regina kysste henne på pannan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free