Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Fröken är inte road af dans eller ogillar den,
kan jag förstå.»
»Ni misstar er. Jag skulle varit mycket road,
tror jag, om .. . om? Jag har legat sjuk största
delen af mitt lif.» Läpparna skälfde af smärta,
medan ögonens ljusa blick liksom motsade dem.
»Jag är nästan alldeles frisk nu och kan gå utan
kryckor.»
Läkarens intresse vaknade och blandade sig med
det hennes personlighet från första ögonblicket
in-gifvit honom.
»Är det i höften?»
»Ja, och låghalt kommer jag alltid att bli.»
Hon sade det halft skämtsamt och tillade rent
tjuf-pojksaktigt: »Inte mycket. Inte så där riktigt oskönt.
Jo, när jag blir trött eller ledsen. Det är i alla
fall en småsak mot, att jag kan flytta mig, dit jag
vill.»
»Hvad hon måtte ha lidit, tänkt och kämpat,
innan hon resignerat och kan tala så lugnt om allt
detta,» tänkte han, gripen af medlidandets lust att
stöda och hjälpa.
Men hon satt där, så vaket intelligent, så lycklig
med sin dyrköpta själafrid, så höjd öfver den lekande
hopen rundt om, att han inte vågade sig fram med
ett beklagande.
Deras blickar möttes, och båda smålogo åt att
veta sig stadda på upptäcktsfärd — och ertappade.
»Nu vet jag hvem ni är lik,» utropade hon efter
att ha letat förgäfves i sitt minne för att igenfinna
Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
