Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans anletsdrag. »Napoleon — som förste konsul
— det vill säga öfver pannan och ögonen.»
»Jag har hört det förr,» svarade han med
plötsligt allvar, »men vet bäst själf, att det är min mor
och ingen annan, jag liknar. Till det yttre nämligen.
Eljes brås jag väl mest på far.»
Hon såg, att han kommit ur stämning, och
pinades däraf.
»Har jag sagt för mycket,» frågade hon sig
med den inbundnas ånger öfver att ha gifvit uttryck
åt tankar och känslor.
Hon hade gått som en främling biand de sina
och lärt sig tigandets konst; men i hans väsen låg
något förtroendeväckande, som ryckte henne med sig
och lät henne förstå, hvarför han blifvit en läkare
på modet.
Hans blickar gledo öfver det smala, sjukligt
bleka flickansiktet, i hvilket hvarje själsrörelse
af-speglade sig, och ögonen tycktes taga sä stor plats,
att de tilltvingade sig alla tankar och all
uppmärksamhet.
»Finge hon farg och hull, skulle utseendet bli
ett annat,» tänkte han.
Hennes dräkt antydde, att hon saknade
förfaren-het i toalettkonstens hemligheter eller ansåg alla
försköningsmedel bortkastade.
Bysten var vacker. När hon satt, kunde ingen
ana sig till hennes lyte; men hans tankar kretsade
oupphörligt däromkring, och han rent af längtade
att se henne stiga upp och gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
