Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hur blef ni botad,» frågade han ifrigt.
»Det forsöktes med allt möjligt. Egentligen
medan pappa lefde.» Hennes stämma fick en djup,
ömhetsmättad klang.
»Ni älskade honom?»
Hon förde ofrivilligt handen till ögonen, liksom
vid ett allt för skarpt ljussken.
»Jag tillbad honom — och gör det ännu.»
Hon satt med sänkta ögonlock, bakom hvilka
tårarna smögo sig fram.
»Ni vet kanske inte, hvad det vill säga att
älska en människa helt och odeladt och kunna se
upp till henne? Mången gång då hans fina, svala
hand strök öfver min panna, tackade jag Gud för
att jag var sjuk. Om jag inte varit det, hade jag
aldrig lärt känna honom.»
»Var detta hans arbetsrum?»
»Ja.»
»Pinar det er inte, att det förvandlats till
danssal?»
»Det har pinat mig mer än jag kan säga, men
han har hjälpt mig öfver det också. Tycker ni inte
själf, att han ser ned på oss, lika öfverseende som
vår fader i himlen?»
Han gaf henne rätt utan att se åt porträttet,
så upptagen var han af henne själf.
»I hvardagslag är biblioteket för öfrigt en
tillflyktsort, där jag kan vara säker om att inte bli
störd,» fortsatte hon. »Läsa har ingen tid med här
i huset, och lyckligtvis inte med att göra musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
