Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryck, tvingande honom att liksom andligen gå på
styltor för att komma i nivå med hennes fordringar.
Att ersätta henne för hvad hon lidit och
uppfylla de förhoppningar, hon ställde på honom, hade
blifvit det lifsmål, mot hvilken han tyckte sig gä
rakt fram, likt kulan mot pricken. Men när han
var som säkrast på sig själf, hände det, att något
af faderns natur sköt upp inom honom, och att han
lät sig föras bort däraf liksom af stormflodens vågor.
Då blef han rädd. Räddare än för moderns
stränga blick och högg i med arbetet, som funnes
intet annat till i världen.
Under inflytandet af denna dubbelmakt tog han
en både tidig och vacker examen och for därefter
utrikes på ett år för att idka en del specialstudier
och kunna säga sig vara specialist i en eller annan
sjukdom — allt efter som det visade sig
fördelaktigast.
Det var beslutadt, att modern skulle flytta till
och hushålla för honom, när han kom hem, men
när han stod resfårdig, underrättade ett telegram,
att hon låg lifsfarligt sjuk, och att han måste skynda,
om han ville se henne ännu en gång.
Han hann fram i tid och fann henne som
förvandlad. Inte därför att sjukdomen satt sin stämpel
på henne, utan därför att det hårda pansar, hvarmed
människan under lifskampen omgjordar sig för att
skyla sina sår, fallit bort såsom obehöfligt och det
ljufva, väna, som legat bottenfruset inom henne,
trädt fram i dagen, erinrande om hvad hon varit
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
