Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad är det om,» frågade han med en
ovänlighet, som var honom främmande.
»Frun säger, att herrn är sämre.»
»Hvilken fru?»
»Fru Torson, vet jag. Hon är rakt ifrån sig.»
»Jaså, inte annat.»
Han kände sig med ens lätt om hjärtat.
*Säg henne, att hon kan vara alldeles lugn.»
»Hon sa, att jag inte fick komma hem utan
doktorn.»
»Det går inte för sig och behöfs inte heller.
Sjukdomen skall ha sin gång, det sade jag senast i
förmiddags.»
»När kommer doktorn då?»
»I morgon bittida. Före mottagningen, om det
är möjligt. Eljes strax efteråt.»
Han var redan på väg att gå, men vände om
och tillade på sitt vanliga, älskvärda sätt:
»Försök att lugna frun. Bed henne lita på mig
och ge sig till tåls.»
»Det lär hon inte göra,» mumlade tjänsteflickan
och försvann.
Rolf hade kommit ur stämning och var förargad
på sig själf och hela världen. Ännu när han trädde
in på scenen, dröjde känslan af obehag kvar,
varslande om ett fiasko. Men när hans ängsligt
spörjande blickar föllo på åskådarehopen, af hvilken hans
dom berodde, glömde han allt annat, och när han
såg ut öfver alla dessa hufvuden, af hvilka han
kände de flesta, men ej kunde urskilja ett enda fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
