Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tydligt, försvann osäkerheten och lämnade plats for
en eggande, lidelsefull längtan efter bifall.
Nachspielet räckte långt in på småtimmarna,
och när han ändtligen kora i säng, surrade tankarna
i hans hjärna om och om hvarandra likt de bisarra,
brokiga bilderna i ett kaleidoskåp. Och blundade
han, såg han ånyo dessa hundratals hufvuden, som
haft sina ögon fåstade på honom, eller hörde
bifalls-stormen från de utsträckta händerna.
Frampå morgonen somnade han in och drömde,
att han färdades genom en utdöd trakt, där all
växtlighet och allt lif var borta, och att han inte kom
ett steg framåt, hur han än sträfvade och sträfvade
for att komma därifrån. Han försökte flytta fotterna,
tyckte han, men de sutto fast, och när han såg sig
om, var han förföljd af gräsliga odjur — sådana
drömmen endast kan skapa dem — med stora, lystna,
ohyggligt brinnande ögon.
Den fasa han kände var också denna hemskt
intensiva, som drömmen framkallar mångdubbelt
starkare än lifvet och verkligheten.
Han försökte skrika på hjälp men fick inte fram
ett ljud. Arbetade för att komma loss men stod
och stampade på samma fläck, tills ögonen voro
alldeles inpå honom. Bara ögon nu. Inga kroppar
längre. Till sist var där bara ett par — Hedvigs.
Då vaknade han badande i kallsvett, med hjärtat
sammansnördt af ångest.
Hans första blick gällde klockan och första rediga
tanke sjukbesöket, som borde gjorts före mottagningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
