Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omöjligt! Han hade försofvit sig och skulle
knappast hinna bli fårdig till dess.
Denna förmiddag gaf han sig ej tid att åka på
sjukbesök — han rent af sprang.
Hvarifrån denna förfärliga oro kommit, eller
hvarför den ej ville gifva med sig, förstod han inte,
ty så enfaldig som att tro på drömmar var han ej.
Men när han nu tänkte tillbaka på den
föregående aftonens triumfer, erfor han en känsla af
äckel och en ångerfull önskan att ha ställt sig
utanför alltsammans.
Det var till lokomotivförare Torson han
skyndade, medan han gång på gång sade sig, att fara
ej kunde vara på fårde. Det fanns ju ingen rimlig
anledning.
Det var bara så ohyggligt att tänka sig den
stackars hustruns ångest under den gångna natten,
och att han kunnat lindra den genom sin blotta
närvaro.
När han kom fram till sjukbädden, reste sig en
kvinna, som suttit vid själfva hufvudgärden, och såg
på honom med stora, förgrämda, anklagande ögon.
I samma stund stod drömmen framför honom
i all sin ohygglighet.
Hedvig!
Hur hade hon kommit hit? Hvarför...?
Nu förstod han. Begrep bara inte, att han ej
vetat det långt förut. Det var hit, hon kom för att
bli glad! Här utanför porten, han skilts från henne
en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
