Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägen fram, anropade hon den förbigående, och mer
än en, som inte var angelägen om att bli utfrågad
eller ville dölja hvart stegen ställdes, tog långa
omvägar för att undgå hennes spejarblick.
Elak var hon inte, och inte bar hon omkring
hvad hon visste eller slöt sig till, men hennes
gissningsförmåga träffade oftast så på pricken, att
den skrämde och ingaf vidskepliga föreställningar om
att hon kunde tyda framtidsgåtor.
Hon hade varit vacker en gång, moran. Nu var
ansiktet stort, nästan fyrkantigt, svartmuskigt och
mycket visset. Men i ögonen var det lefvande lif
och eld, som hade de ännu varit unga och aldrig
kunnat bli annat. Öfver dem låg håret tofvigt utan
ett grått strå, men blekt af solen och underligt
färglöst. Hon gick också barhufvad i alla väder med
den uttjänade hufvudduken nergliden öfver ryggen.
Ingen mindes henne heller annat än i en svart, af
jord, regn, snus och diverse nersölad, halfknäppt
klädning, ur hvilken ett godt stycke af den
brun-barkade halsen stack fram.
»Nu kan tro,» sade hon och vädrade med
näs-borrärna, »luktar de sofvel å bakebrö å brännevin
öfver hela läjet.»
Hon var grof i målet och mycket högröstad,
men när hon talade för sig själf, hördes det endast
som ett otydligt mummel.
»Nu ä de nyfiket igen kan tänka,» fortsatte
hon och tog sig betänksamt en pris snus. »Vore
di te sammans året om som annat geft folk, slogs
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
