Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
di kanske inna slutet, i stället för att dom nu
liksom firar bröllop på nytt ätter all ängslan å väntan.
Hon stötte hackan djupt i jorden, medan ögonen
fingo ett dystert, nästan vredgadt uttryck.
»Som ja har gått här å väntat å väntat, ja,»
återtog hon. »På man min, när han va ute året
om på seglation. Å på den andre, som ... ble borte
han mä. Värst va la ändå, när tösa mi geck ner
sej på isen — fast en la minst å allt skulle sörja
den som går bort ong å oskyldi. Herre Gud, Herre
Gud! Hva får en inte gå igönom. Först tror en
inte, att en kan. Men de går! De går! Te å börja
mä känns sorgen akkerat som svidande piskrapp.
En orkar inte ta emot mer töcker en. Men en ä
så illa tvongen. Å en kan! Var säker att en kan!
Te sistingen slår den ena sorgen rakt ihjäl den
andra, å när en har dom bakom sej, ä de rent å, som
om en vuxit sej större invärtes. Förunnerlit ä de
mä, att när en tid gått om å vågera liksom lagt
sej, ä en gla åt lifvet igen, gla öfver te å själf få
lefva, hur mänga utå sina egna en än har mist.
Men nog skulle ja villa sia nåa ord åt styrelsen
däruppe — om jag tordes — för rättvist går de inte
allti te. Nå, ja får tacka så längen ja har Bengt.
Å Per mä, förstår sej, fast en inte har värst glädje
utå att han finns.»
Nils Rörberg, en skäggig, starklemmad man,
känd som den skickligaste rorsmannen och seglaren
på platsen — Bengt Hasse undantagen — gick förbi
nere på vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
