Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S OL TÅNG EN
och på de öfriga af genom nötning afjämnade
klipphällar, öfver hvilka vägen gick fram till kyrka och
bostadslängor.
Det var godt om stenhuggerier i trakten —
och ännu större tillgång på själfva råämnet —
hvar-för grafvarna nästan uteslutande pryddes af stenkors,
på hvilka allt för ofta stod att läsa, att därunder
hvilade sjökaptenen, båtsmannen, skepparen, fiskaren,
sjömannen, och så vidare ...
Häggen stod i blom. Uppåt bergväggen smögo
björnbärsbuskar och kaprifolium sina ljusgröna rankor.
Från grafkullarna doftade det af vårfriskt gräs, och
från löfdungarna längre inåt land utsände göken sina
locktoner.
Det fanns också grafvar, öfver hvilka stenhällar
spände sig, och hvilka nästan doldes af en hängasks
släpande grenar.
På en sådan hade Bengt och Elin tagit plats.
Skymningen smög in mellan buskar och träd,
men öfverst på klippkanten brann ännu aftonglöden.
»Tack för att du kom,» hviskade han.
»De va la inte värdt annt,» svarade hon lika
tyst och log emot honom.
Det föll af sig själf att hviska här. Kanske
för att det hörde till platsen, kanske också därför
att ömma ord aldrig bli ljufligare, än när de hviskas
fram.
• »Har du tänkt på mej, mens ja vart borta?»
»Hade du bara tänkt hälten så möt på mej?»
»Ja ska visa, att ja gjort’et, du.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
