Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så alldeles säker på att det skulle gå efter
önskan, var han inte — långt därifrån.
Tanken därpå gjorde honom ömsom varm och kall.
Nå, så fick han sälja bygget och ge sig ut till
hafs igen och stanna där för alltid. Allra helst få
sin graf där liksom fadern.
Han hade lagt stugan sin så nära vattnet han
kunde, på en plats, hvarifrån en strimma öppen sjö
syntes, och dit gingo nu hans blickar. Där ute, på
de stora viddarna, kunde man aldrig bli så rent
olycklig som här hemma, det visste han.
När moran såg Per stiga af ångbåten, kände
hon genast igen honom och skyndade från
potatislandet in i stugan för att i flygande fart städa upp
där så godt sig göra lät.
Frisk luft kunde det inte bli, ty fönstren voro
ej gjorda att öppna, och inte rent heller, ty därtill
skulle fordrats ganska lång tid, men undanröjdt och
något så när hyggligt blef det ju — tack vare
dröjsmålet vid bygget.
När sonen kom uppför backen, stod hon på
trappan med slätkammadt hår och stort döljande
förkläde öfver den tillknäppta klädningen.
»Go da å välkommen hem,» sade hon lågmält
med något undfallande i själfva stämman och räckte
fram sin nytvättade hand.
»Go da själf. Hur mår I,» frågade han.
»Som en stackare kan må ve mina år.»
»Å Bengt?»
»Han ä på vannt, som di andra. Han va
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
